Jag säger bara fy fan vilken start på en helg!! Den började bra, och jag trodde verkligen att den skulle bli bra, och då speciellt fredagen. Jag hade sett fram emot den dagen hela veckan, men allt gick åt helvetet på bara några få sekunder... Uuuu..jag tror att jag måste ta allt från början.
Så det började med att jag och jesper lånade en bil av hans kompis Ström för att kunna ta oss till sverige så att vi kunde få fixat en massa saker, som postning av visum, vaccinering mot svininfluensan och inköp av mat och julsaker. Dessutom planerade vi att ha en riktigt kul dag borta från ön, vilket vi båda behövde då vi är sjukt trötta på att vara här. Men allt går inte riktigt som planerat..
Efter en riktigt bra start på dagen så begav vi oss från Mo i rana på väg mot sverige, och det gick bra ända tills vi kom till riksgränsen.. och fick sladd på bilen..som ledde till att den kastades runt och gled av vägen..på väg mot en bergsvägg.. Min första tanke när jag såg vad som var på väg att hända var att försöka parera bilen så att vi inte hamnade rätt in i bergsväggen, vilket jag lyckades med. Dock lyckades jag inte undvika megastenen som låg framför utan körde på den med höger fram och olyckan var ett faktum. Vi trodde först att det kanske inte var så allvarligt, men upptäckte rätt snart att det hade tagit i kylaren, vilket innebar att vi inte kunde köra bilen. Då börjde jag böla, dels för att jag var så chockad och dels för att jag då insåg att jag hade kört av vägen med Ströms bil. Som tur var lyckades jesper lugna ner mej lite och vi fick tack vare pappa och birgitta, pärlor som dom är <3, tag på numret till en bärgningsfirma, som vi ringde. Problemet var bara att firman låg väääldigt långt bort så vi var tvungna att sitta 2 & 1/2 h i en iskall bil och vänta. Jag var inte helt nöjd kan jag säga, men till slut kom den iaf och vi fick bärgat bilen och hade då iaf lite tur för snubben som körde bärgningsbilen var riktigt shyst och hjälpte oss med allt.
Eftersom bilen var mer skadad än vi först hade trott så blev han tvungen att köra den till Storuman, men innan han gjorde det släppte han av oss i Tärnaby. Väl i Tärna kom vi fram till att enda sättet för oss att ta oss hem var att ta bussen tillbaka till Mo kl fyra, problemet vara bara att kl då redan var halv fyra.. Men vi hade inte så mycket val, utan postade våra visum vilket var det viktigaste att vi fick gjort och hoppade på bussen. Väl tillbaka i Mo insåg vi att för att ta oss ut till stokkvågen så skulle vi bli tvungna att ta en taxi, vilket inte blev helt billigt, men vi hade ju inte så mycket att välja på direkt så efter att ha fått i oss lite mat hoppade vi in i taxin som gick på 1500 kr!! Väl i stokkvågen fick vi sitta och vänta på färjan till Lovund som sen tog oss hem lagom till kvart i två på natten. Gissa om vi var slitna då..vilket ändå var rätt okej för mej eftersom jag kunde krypa direkt till kojs, men jesper skulle börja jobba kl 3 så för han var det bara att äta och sen gå iväg till jobbet i princip, stackare!
Dagen där på vakande jag med världens ångest.. mest för att det var jag som hade kört och för att det var med Ströms bil. Det hela kändes ruggigt jobbigt. Men det blev bättre under dagen, och nu känns det ändå rätt okej. Jag menar jag tycker fortafarande synd om Ström och jag önskar att det inte hade hänt, men det gick ju ändå bra med jesper och mej, vilket trots allt är det viktigaste. Dessutom är Ström väldigt snäll och förstående så han är rätt så lugn med vad som har hänt vilket också gör det lättare. Men det här är nog ingenting jag glömmer i första taget, vilket iofs kanske är en bra grej...what doesn't kill you..right?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar