They've promised us that dreams can come true but forgot to mention that nightmarrs are dreams too

Monsterförkyld, trasigt hjärta och magkatarr.. det går bra nu! Eller inte.. var tvungen att åka in till sjukhuset i lördags för att jag fick monsteront i magen och anledningen till det är att jag har magkatarr, inte helt oväntat med tanke på att jag typ aldrig sover längre och mår som jag gör.. men ändå, surt! Å det var liksom verkligen inte det jag behövde nu. Inte heller behövde jag den här jäkla monsterförkylningen som kom igår och som bara verkar bli värre och värre.. men minst av allt så behöver jag mitt trasiga obrukliga hjärta.. funderar på om det någonsin kommer att sluta göra ont? Om jag någonsin kommer att kunna må helt bra igen? Just nu känns det som att det aldrig kommer att ske. Det känns som att jag är fast i den värsta mardrömmen någonsin, och jag vill inget hellre än att vakna..

 

I'm a dead man walking.

Svårt att somna igår och vakande med världens ångest idag.. började gråta redan innan jag hade klivit ur sängen.. tänkte att jag kommer aldrig att klara av den här dagen.. ville bara dra täcket över huvudet och stanna kvar i sängen för alltid. Det sista jag ville var att åka till flygplatsen för att lämna och ta emot gäster.. och försöka att se glad ut när jag just nu känner jag mej allt annat än just det..
Men jag bet ihop, satte på mej uniformen och åkte iväg, och det var seriöst inte så farligt, för väl där hann jag inte tänka på så mycket annat än just jobbet och mitt jobb tycker jag ju egentligen om, även om det har varit tufft att gå dit det senaste när jag har mått som jag har gjort. Så det som jag trodde skulle bli riktigt hårt gjorde faktiskt att min dag blev lite lättare.
Sen kan jag ju inte direkt påstå att jag har mått ens i närheten av bra idag för det, men just dom timmarna på flygplatsen så mådde jag iaf lite mindre dåligt.. och det är ju alltid nått.     

I'm still alive but I'm barely breathing.

Ytterligare en dag med en massa tårar, smärta och ångest. Visste vad du skulle säga redan innan du sa det, men det gjorde lika ont för det. 
Sitter nu ensam i lägenheten och borde i vanlig ordning sova, men jag kan liksom inte förmå mej själv till att faktiskt gå och lägga mej, för trots att jag har druckit ett par glas vin så känns det som att jag inte kommer att kunna somna ändå. För många tankar snurrar runt i huvudet för det..
Försöker att inte börja gråta igen, men det är svårt.. även om det egentligen inte borde finnas några tårar kvar med tanke på alla de floder som jag har gråtit det senaste.. men dom tar liksom aldrig slut och inte blev det bättre efter idag.. 

A million pieces.

All I need is you and I.

Jag har inte sovit på hela natten, har varit alldeles för nervös för att kunna somna. Eller rättare sagt, jag har varit alldeles för nervös, ledsen och arg för att kunna somna. Nervös för vad han ska säga, ledsen för att det är så här och arg för att jag var en sån dum idiot som tog helt fel beslut för snart två månader sen. Jag önskar verkligen att jag inte hade varit så dum, att jag inte hade tagit det beslut jag tog, för jag ångrar det mer än jag ångrar någonting annat. När jag tog det så var jag rädd för att det skulle kunna bli så här, att jag i efterhand skulle känna att jag hade gjort mitt livs misstag, ändå tog jag det.. hur kan man va så korkad??? För nu sitter jag här, med facit i hand och har insett just det, att det var mitt livs största misstag och jag önskar inget hellre än att få det ogjort... men eftersom jag inte kan få det ogjort, eftersom man inte kan ändra på det som redan har skett så får jag försöka att kämpa nu i stället.. och det tänker jag verkligen göra.. för det du och jag hade, det jag vet att vi kan ha är alldeles för bra för att ge upp.. och jag vet att jag är lite sent ute.. men jag måste ändå försöka.. för om jag inte ger allt jag har nu.. om jag ger upp nu.. så vet jag att jag kommer att ångra det här också..

Jag har legat hela natten och kramat min häst, hållit både mina tummar och tår, men knappt vågat att hoppas..     

I can't quit now, this can't be right. I can't take one more sleepless night without you..

If you're not here, I'm paralyzed. I can't look, I'm so blind, I lost my heart, I lost my mind.

I won't run, I won't fly I will never make it by. I can't rest, I need to fight.

All I need is you and I.

       

...

What am I supposed to do when the best part of me was always you?

Broken.

Det känns som att hela jag har gått sönder och att jag aldrig någonsin kommer att bli hel igen. Det gör ont i varenda del av min kropp, jag har gråtit tre dagar i rad och jag är skrämmande nära ett totalt sammanbrott. Det enda som gör att jag ens orkar gå upp om morgonen är mina fantastiska vänner och det pyttelilla hopp som jag ändå har kvar och som vägrar att släppa.