Ibland önskar jag att jag var en sån som inte tänker alls

Den här veckan har inte varit en bra vecka. Trots att jag lyckades kurera mej själv och slapp bli riktigt sjuk. Det hade nästan varit bättre.
Jag vet inte riktigt vad det beror på, men hela den här veckan har det varit som ett slagfält här hemma. Vi har seriöst bråkat varje dag och det känns verkligen inte bra. Jag känner att det tär på mej och att det gör mej både ledsen, arg och jäkligt förvirrad. J har varit sur och grinig en tid nu och det är mkt det som är anledningen till att vi bråkar, men jag vet inte varför han är så grinig och det stör mej. Han säger att det beror på den här ön, att han har fått nog nu och vill hem, att han också börjar bli sjukt rastlös och jag förstår honom eftersom jag känner samma. Men samtidigt, eftersom jag är som jag är, så börjar jag ändå så klart fundera. Trots att jag vet att det inte direkt bli bättre av det, men det är svårt att låta bli...

...jag hoppas verkligen att Jojo kommer hem från jobbet snart så att jag kan gå dit. Så att jag kan få ngt annat att tänka på, jag skulle behöva det nu.