Mörkrädd.

Igår jobbade jag själv i serveringen på kvällen, vilket var helt okej fram till en sådär klockan halv elva då kocken gick hem och jag började känna mej lite lätt nervös. När sen de sista gästerna gick och la sej vid halv tolv så började jag känna paniken komma krypandes. Jag har nämligen på något underligt vis lyckats bli galet mörkrädd, något jag inte var som liten, då var jag en riktig tuffing haha. Men så här i vuxen ålder så får jag lite lätt tokpanik av att vara ensam i mörker. Inte för att det var mörkt på hotellet igår med tanke på att jag tände alla lampor jag kunde hitta, men det var mörkt ute, klockan var mitt i natten och jag var helt ensam, ja om man bortsåg från de ca 30 gästerna som låg och sov på hotellet, men ändå. Så helt övertygad om att det lurade spöken i varje vrå gjorde jag allt jag skulle i turbofart innan jag låste för dagen och skyndade mej hem runt ett.
När jag nu sitter hemma i soffan, så här mitt på dagen så känner jag mej ganska löjlig, men jag kan inte hjälpa det. Det är jag och Laban.